Penneprøve 6 er høstens store produksjonsøvelse ved Filmskolen, og garantert et tilbakevennende tema på bloggen de nærmeste månedene. Triangel 1 — produsent, manusforfatter og regissør, skrev manus til filmene i månedsskiftet august/september, og selv om prosessene overlapper hverandre, er det nå det kreative triangelet bestående av regissør, fotograf og produksjonsdesigner som styrer skuta.
Alla vi har historier från vårt liv som vi berättar vidare till folk. På middagar, lunch-raster och om du är som jag, ibland till random folk på busshållplatsen. Korta, roliga, anekdoter som en gång var längre fakta-summeringar. Det är den historien som, då jag berättade den för första gången dagen efter, var bara förmedling av information. Men eftersom åren gick, började den historien förändras. Den blev kortare, smartare, mer precis, allt beroende på hur folk reagerade på den. Detta ledde till att historien i själva verket förvrängdes i mitt eget minne. Nu när jag berättar den ändrar jag tonläge, tempo, betoning på orden och kastar in konstpauser, allt beroende på vem jag berättar den till. Den har alltså gått från att vara en ren nyhetsförmedling till en anekdot. Från en händelse till en historia. Detta är Filmskolan för mig.
Vi lydfolk var så heldige å få med oss et veldig fint møte i vår. Norsk Filmlyd forening arrangerte en samling av den norske filmbransjen der målet var å få i gang en dialog om dialog i norsk film, fordi kvalitet tilsynelatende har blitt verre og verre. Ofte referert til som ”lydsyken”. Møtet var ufattelig inspirerende og traff spot on på problemstillingen: «norsk dialog har blitt dårlig og uforståelig, hvorfor?».
Som et tidligere innlegg her på filmskolen.montages.no nevnte, så er vi i kull 7 alene på filmskolen for tiden. Kull 6 er uteksaminerte og har takket for seg. De har ryddet ut sine kontorer og etterlatt til oss å fylle dem. Og det gjør vi etter beste evne, men kun i påvente av kull 8.
Penneprøve 6 har fått merkelappen ”en visuell øvelse”. Oppgaven er å lage en ren sjangerøvelse, i den grad det er mulig. Som produksjonsdesigner får jeg en gylden mulighet til utfoldelse. Jeg skal sammen med resten av gruppe E lage et 4-5 min utdrag av en westernfilm i studio.
De aller første timene jeg var på Den norske filmskolen var i et stappfullt klasserom med 41 andre nervøse mennesker. Disse menneskene var mine nye, men fremmede klassekammerater. Fremtidige kolleger i et vakkert aldersspenn fra 21-36 år. Bakerst i rommet fyltes en rad med lærere, teknikere, resepsjonister og en hel skokk mennesker jeg fortsatt er usikker på hvem er den dag i dag. Alle nysgjerrige på det nye kullet på Filmskolen. Kull 7. Oss.
Annet hvert år uteksamineres 42 studenter fra Den norske filmskolen med seks eksamensfilmer som vises på kortfilmfestivalen i Grimstad og på NRK. Og annet hvert år oppstår en debatt i offentligheten om skolen er bra nok, om pedagogikken er oppdatert i forhold til bransjens ønsker og behov, om hvorfor den ligger på Lillehammer, og om regissørene fra dette kullet er de etterlengtede frelserne som skal løfte norsk film ut i den store verden.
Endelig er den her, bloggen om Filmskolen sett fra de strebende filmskole-studentenes standpunkt. Om prosjekter og prosesser, oppdagelser og utfordringer. Om dagene og nettene og livet på Lillehammer. Her får du vite alt om hvordan det er å være student på den intense utdanningen filmskolen tilbyr oss.
I februar 2009 satte Kulturdepartementet i gang en høringsrunde der de tok sikte på å innlemme flere kunstutdannelser i ”Stipend basert på gjennomført kunstutdanning”. Den norske filmskolen (DNF) var én av mange som sendte høringssvar, men uten videre forklaring stoppet prosessen plutselig opp. Hva skjedde?
