Regilinjen

Vad är en regissör?

Regilinjen på Den Norske Filmskolen utbildar dig till att vara konstnärlig ledare för en film- eller tv-produktion. Du är med genom produktionens alla faser, och är ansvarig för att alla i teamet arbetar mot ett gemensamt kreativt mål. Din kanske viktigaste uppgift är att lista ut vad filmen egentligen handlar om – vad den ska berätta tematiskt – och att vidareförmedla denna tolkning till teamet så att alla inspireras till att skapa samma film.   

Filmregissör är ett ganska förvirrande arbete. Alla vet ungefär vad du som filmregissör förväntas göra men det är också mycket som är ganska otydligt. Du måste kunna någonting om ganska mycket och du måste ha en konstnärlig vision. Du ska kunna inspirera, kommunicera och ta beslut, och samtidigt ge konstnärlig frihet till de olika fagen att bidra med sitt personliga uttryck.  

En stor del av utbildningen på Filmskolen går ut på att du genomför filmövelser tillsammans med studenter från de andra linjerna, och förhoppningsvis gör ni ett par stora fel så att ni lär er någonting av processen när ni evalueras. Ibland är det manusförfattaren, ibland du, och ibland hela gruppen som kommer upp med en idé – och sedan är det er gemensamma uppgift att genomföra den under din konstnärliga ledning. Utöver detta består utbildningen framförallt av kortare workshops och mindre övningar. Det kan handla om att regissera små scener med hjälp av professionella skådespelare, att själva ge sig ut på golvet och spela mot varandra för att förstå vad det innebär att få regi, eller att sticka ut med kameran och gestalta något för att lära dig vad mise-en-scène egentligen handlar om. Du får gott om hantverksträning på skolan, men får själv ta ganska mycket ansvar för att forska i det personliga uttrycket – något du kommer att fortsätta med hela livet.

Vi är följande:

Vi regissörer på kull 10 är sex väldigt olika personer. Vi är fyra svenskar och två norrmän, och har ett stort spann både när det gäller ålder, erfarenhet och temperament. Detta har visat sig vara en väldig styrka som varit med och utvecklat oss både som grupp och som individer. Regivardagen i Lillehammer kan t.ex. bestå av att spela fotboll, gå på kino, sitta sent inpå natten och försöka finna ut av en scen, dämpa ångesten på vintorsdag, gå på boxning, ha poesikvällar, krångla med ledningen, åka skidor, vandra i bergen eller hänga med 60plus-klientelet på den lokala irländska puben.

Vi har alla gemensamt att vi har gått filmutbildningar tidigare, men det är såklart inget krav för att komma in på skolan. Det enda kravet är att du har lust att berätta någonting och att du är öppen för att samarbeta.

Ernst

27 år gammal från Stockholm. Jag hade egentligen inga planer på att jobba med film förrän jag efter gymnasiet började studera filmvetenskap mest eftersom jag inte hade några andra planer.

Efter detta gick jag ett år på filmskola i Stockholm. Jag och två vänner därifrån höll sedan på med egna projekt i ett par år innan jag började studera filmmanus på en annan skola. Två personer på denna manuslinje slutade dock efter första året eftersom de kommit in på något som kallades Den norske filmskolen. Det de berättade om skolan gjorde mig intresserad, så jag bestämde mig att söka regilinjen nästa antagning, eftersom det egentligen alltid varit drömmen.

Det jag främst var intresserad av var att testa att gå på en skola med fasta ramar och en tydlig struktur som är inriktad på berättarhandverket, då de skolorna jag tidigare gått på varit väldigt fria och mer fokuserade på                                                                                        att man själv fått utforska hur man vill jobba. 

Emilie

25 år fra Senja. Jeg er opptatt av filmens rolle i samfunnet, altså hvorfor vi lager film. Jeg ønsker å drøfte samtiden, spesielt innenfor temaer som makt, bevissthet, og empati. Filmene mine har noen fellesnevnere som store følelser og røtter i virkelige hendelser.

Før jeg begynte på DNF gikk jeg på Nordland Kunst- og Filmfagskole i to år. Eksamensfilmen, «How do you like my hair?», vant krititikerprisen i Grimstad i 2014, og var filmen jeg søkte til DNF med. Jeg har praktisk erfaring fra mer eller mindre alle filmens fagområder, noe jeg opplever er en styrke som regissør, og et veldig godt utgangspunkt for en fordypning i regi på Filmskolen.

 

Sebastian

31 år från Stockholm. Jag har alltid velat bli filmregissör, men vågade inte satsa på det direkt eftersom det kändes som ett så udda yrke. Mer som en dröm än ett jobb. Men när jag väl satt igång med att göra film var det svårt att sluta. Det är verkligen det bästa som finns!

Innan jag började på DNF pluggade jag på en svensk folkhögskola (Katrinebergs folkhögskola) och jobbade en del i Stockholm med ströjobb på inspelningar av olika slag. Jag gjorde också mycket kortfilmer med kompisar. Jag kom ganska långt på egen hand, men det kän
des som att något saknades. Jag ville väldigt gärna vara i en miljö med andra kreativa fag och fördjupa mig i vad jag vill berätta som regissör. Det var när jag kom på det som jag sökte DNF.

 

Fanny

26 år från Göteborg. Fick för mig att jag ville regissera när jag som 11-åring sett Sagan om ringen, och tvingade min lillebror att spela huvudrollen i en långfilm där jag själv filmade och spelade alla biroller. Filmen blev kolossalt dålig, och jag var hooked.

Jag har tidigare pluggat medieproduktion i tre år, regisserat några kortfilmer och frilansat i Stockholm på olika inspelningar. Fick till slut bara koordinatorjobb och kände att jag var på väg i helt fel riktning. Jag längtade efter både tiden och energin att fokusera på det konstnärliga berättandet – vilka hade blivit till bristvaror när jag jobbade långa dagar på olika inspelningar. Jag sökte alla nordiska filmskolor och kom in på DNF.

Att flytta till Lillehammer kändes först lite hårt (en miniby uppe i bergen någonstans?!), men det visade sig vara riktigt fint inte minst på grund av alla friluftsmöjligheter. När man överdoserat film på skolan kan man sticka ut och åka skidor, kitea eller traska i bergen.  

Brwa

23 år fra Trondheim. I motsetning til alle andre, fikk jeg ikke noe kamera av min far da jeg var tolv, men jeg likte å dokumentere andre med mobiltelefonen. Etter hvert begynte jeg å redigere klippene jeg hadde filmet til en liten videosnutt som jeg senere slang opp på et lerret. Deretter mottok jeg applaus og ble oppmuntret til å fortsette. 

Jeg hadde ikke jobbet mye med film før jeg begynte på filmskolen. Men jeg studerte to år på filmskole i Lofoten og jobbet på noen produksjoner som assistent. Filmskolen har introdusert meg for profesjonelle skuespillere, grunnleggende historiefortelling og indirekte lært meg at man må ut i verden for å finne de historiene man vil fortelle.

Filip

Filip Svensson, 30 år från Göteborg.

Studerade film i Stockholm i två år på Kulturama där jag under första året var mer intresserad av filmfotot än att arbeta med skådespelare. Under andra året växte intresset för regi och eftersom att det fattades en regissör på en av grupperna hoppade jag in och har inte ångrat det sedan dess.

Det jag gillar med den norska filmskolan är att vi får arbeta i större grupper och testa och utveckla ett samarbete mellan de olika fagen. Skolan ger oss även ramar att följa vilket ger oss en box att arbeta utifrån och ger oss en begränsning som hjälper en att arbeta konstnärligt.